Jag minns den täta dimman i inledningen av banan där det var lite öppnare och man fick blända ner till 10 watt för att se någonting. Det gick fort längs vägen efter varvningen och vi var några få lyktor som var tillsammans, framme vid kontroll 8 var vi fler.
Det snackades en hel del vid de öppna fälten på väg till 9:an och vi blev färre och färre, genom det gröna mot 13 var jag ensam och såg några lyktor en bit framför mig. Som tur var höll vi vänster mot näst sista.
Att Thomas hade den korta morgonsträckan berodde antagligen på resplaner under dagen eller skada, minns inte riktigt.
Mats Nilsson har säkert fortfarande lite bittra minnen från denna tävlingen...
Antagligen ett av de bästa kavleresultaten av klubben i modern tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar